Jag lever :)
Okej, promenaden igår var inga som helst problem, som de flesta vet har jag ett mycket exeptionellt lokalsinne och kan hitta nästan överallt :D hehehehehe. Jag var så himla cool så jag gick där på trottoaren med ipoden i högsta hugg, dock med de mest fula hörlurarna EVER, fick låna ett par av pappan eftersom Rut tuggat lite=MYCKET på mina :( Ledsen! Och iallafall, när jag gick där kände jag helt plötsligt att jag var tvungen att gråta lite. Helmysko känsla. Jag var liksom inte ledsen eller något, inte ensam(kanske lite), inget alls typ men jag kände bara att nu måste jag gråta. Satte på lite Joshua och då minsann, då kom tårarna! Det var skönt, faktiskt, att bara liksom få det ur systemet. Men...jag saknar mina vänner och framförallt min familj. Det går bra och så här, riktigt bra faktiskt men det är ändå den känslan att jag är inte hemma...
mina favvosar!
Kommentarer
Postat av: B
Du e min favvo!! Puss på dig min underbara syster!
Postat av: Angelica
Jag vet precis hur du känner! Det är en väldigt konstig känsla att bara lämna allt man har till ett helt nytt liv liksom. Så att gråta lite då och då är ingen fara, det betyder ju inte att man inte har det bra där man är.
Trackback
